Samhällsekonomiskt hållbar nivå för vattenförluster
Publicerad: 5 februari, 2020
Vad är en samhällsekonomiskt hållbar nivå för vattenförluster? Det var rubriken för Gilbert Svenssons föredrag under Teknikträffen. Han är också en av fyra författare till SVU-rapporten ”Vattenförluster från ledningsnätet – beräkningsverktyg för en hållbar nivå”.
På de flesta håll i Sverige är vatten ingen bristvara. Det har varit billigt att bereda dricksvatten och transportera det. Men på senare år har det uppstått situationer med både vattenbrist och extremt låga grundvattennivåer, vilket väckt frågan om att leta efter nya vattentäkter eller bygga ut befintliga vattenverk. Det kostar både pengar och tar tid. Därför lägger många VA-verksamheter stora resurser på att minska vattenförlusterna.
Vattenförbrukningen har varit relativt konstant i Sverige under de senaste åren, visade Gilbert Svensson. Men om man tittar på redovisade vattenförluster i 99 svenska kommuner, via statistik i VASS 2017, så visar de en stor variation i procentuell förlust. Tittar man däremot på förlusten i kubikmeter per kilometer ledning och dygn så ligger de mellan 0 och 10, med några få undantag. De som ligger omkring fem m3/km/d rapporterar procentsatser mellan 10 och 40 procent.
Ledningslängd per person spelar roll eftersom många meter per person ger en stor procentuell förslut trots låg förlust per kilometer och dygn. Övriga 80 kommuner har en bristfällig rapportering och många av dessa nollar vattenförlusten genom att ange restposten som tillåten debiterad förbrukning.
Ser man till vattenförluster i procent för europeiska länder ligger Sverige under medianvärdet, medan Norge ligger över och Danmark ligger mycket lägre.
Den verkliga förlusten
Hur kan man då bestämma den verkliga förlusten? Gilbert Svensson visade en översiktsbild på beräkningsverktyget som innehåller levererat vatten, tillåten förbrukning, som i sin tur delas upp i debiterad mätt förbrukning, debiterad omätt förbrukning, samt debiterad mått och omätt förbrukning.
I slutänden får man fram summan för debiterat vatten, debiterat vatten inklusive vattenförluster.
- En trolig källa till överskattning av vattenförlusten är att den debiterade omätta förbrukningen underskattas.
- Om hälften av den verkliga förlusten sker i den privata servisledningarna, som utgör 22 procent av ledningslängden, kommer servisförlusten i huvudsak att kvarstå även om förlusten minskar i det kommunala nätet, menade Gilbert Svensson.
Han gav ett exempel på beräkning av egenförbrukning från Göteborg, där driften följer upp vattenförbrukande aktiviteter för varje månad. Olika enheter rapporterar in till ett gemensamt dokument. Driftens egenförbrukning där för 2017 var över en miljon kubikmeter och motsvarade cirka två procent av levererad volym.
SVU-rapporten
Målet med projektet som utmynnade i SVU-rapporten 2019-17 var att utveckla metodik för beräkning av vatternförluster baserat på internationell standarder andassade för svenska förhållanden. Rapporten beskriver hur man kan uppnå hållbara läckagenivåer för de svenska VA-verksamheterna.
Från projektet finns två excelark för beräkningarna. Här läggs Indal till vattenbalansen och resultatet visas via nyckeltal m.m. Gilbert Svensson visade exempel på resultaten från Excelark.
ILI, Infrasstruktur Läckage Index, är ett mått på distributionsnätets läckagestatus. ILI beräknas som kvoten mellan det verkliga läckaget och det oundvikliga läckage, som bland annat tryckberoende. Ett bra nät har ett ILI mindre än 2-3, dvs läckaget är två till tre gånger så stort som det oundvikliga läckaget. Vattenförlusten behöver då vara mindre än 5 m3/km/dygn.
Gilbert Svensson gav också exempel på excelark som behandlar SELL - Sustainable Economic Level of Leakage. Han visade också ett konkret exempel från Göteborg hur man resonerar när det gäller vägningen mellan förnyelse eller läckagekontroll och punktreparationer. Här visade exemplet att det var bättre ekonomi att anställa mer personal, installera flödesmåtare i delområden och installera fler akustiska loggrar jämfört med att förnya.
Framtiden
- Hur utnyttjar vi IoT, Internet of Things, och kunderna/brukarna på ett smart och effektivt sätt i framtiden?
Slutsaterna och framtidsspaningen handlade om att göra rätt i vattenbalansen genom att beräkna egenförbrukning och ha tillförlitliga mätningar hos kund, vilket kan påverka mer än egenförbrukningen. Att gå ner på mindre distrikt är ett sätt att finna rätt åtgärder och smarta mätare behövs, kanske som mätarplats i förbindelsepunkt.
Gilbert Svensson uppmanade också att använda VASS för koppling till myndigheter, vilket är viktigt för nationell planering och risker för vattenbrist.
Fotnot: Övriga författare till SVU-rapporten är Annika Malm, Linnéa Axell, RISE Research Institutes of Sweden och Jon Røstum, Powel AS.
Gilbert Svensson. Foto från YouTube.